Så har vi kommit till den fjärde och sista advent. Nu står julen verkligen för dörren. För våra tomtar råder febril verksamhet.
I pepparkakslandet råder en viss trångboddhet, men närhet betyder också att vi kan ge varandra värme. Det behövs en jul som denna, när det känns som allt är fel i världen. Det är svårt att hitta julefriden när TV visar obeskrivlig ondska. Men det är viktigt att ändå unna sig glädje, när man har möjlighet att få känna den och
 liksom i pepparkakslandet vara nära...

Nu är det den tredje advent
För oss som räknar in livet i tid går det rasande snabbt.
För inte alltför länge sedan fanns inga klockor och inget elektriskt ljus. Tiden existerade inte. Livet följdes av solen. Det går inte att göra annat än vila när det är så mörkt att man inget ser.
I många delar av vår värld lever man fortfarande efter solen.
För djuren kan människans alltmer tilltagande ljuslängtan vara problem eftersom deras livsrytm sätts ur spel.
Att vissa djur blir isprinsessor månljusa nätter det är en annan historia...

Andra ljuset tänt
redan andra advent
Jag skulle vara på julmarknad i dag. Sälja mina smycken tillverkade i återvinningens tidevarv. Uttjänta dragkedjor har blivit smycken .
Men icke. En envis förkylning inne på andra veckan satte stopp för detta. Allt jobb jag gjort ligger nu i en kartong och väntar på nästa jul, eller kanske kan jag hitta någon plats där de kan passa att saluföras, vem vet?
Mormor sa ibland lite uppgivet, tråkigt när knoppen vill och kroppen inte orkar. Det känner jag i dag när jag sitter med min pappersnäsduk och tittar på mina fina återvunna smycken.
Åh va det är synd om mej...

Advent betyder ankomst
och jag tar tillfället i akt, att efter ett långt uppehåll komma tillbaka till min blogg.
Sedan 700-talet har kyrkoåret börjat den 1 advent och Adventus Domini betyder Herrens ankomst.
Tiden före jul är full av förberedelser med jäkt och stress. Att tända ett ljus, sitta en stund och lyssna på sina tankar är en vardagslyx att unna sig ibland.

Kolla om du har gammeldags metalldragkedjor. Klipp bort tyget och sy fast kedjan på filt. Sedan proppar du i ull i de håligheter som bildas. Vips ett fint spänne eller hänge. Eller vad tycks?????????

Fotografiska Museet ligger vackert i ett gammalt tullhus med utsikt mot Gröna Lund . Även en disig februaridag är utsikten hänförande.
Köket är berömt med Paul Svensson som chefskock. En delad potatis och tre palsternackor, lingon och minimal god gräddsås. Bröd, smör och kaffe gick loss på 125 spänn. Det tycker jag var i dyraste laget.
Utställningen bestod av fantastiska bilder av fröhus, grova pornografiska våldsbilder och porträtt av amerikanska beslutsfattare genom modern tid. Där fanns också uttrycksfulla bilder av barnkrigare i Sydafrika samt en del som jag absolut inte förstod skulle föreställa fotokonst. En full askkopp???.
Sammanfattningsvis, en mycket dyr lunch och ganska för mig ointressanta bilder, om man bortser från väggen med olika underbara fröhus från massor av växter. Men det gäller att hålla nyfikenheten vid liv och upptäcka hela tiden...

Att på nära håll titta upp i de outgrundliga ögonen, milda och stolta omgärdade med långa täta fransar.
Känna hennes doft, som från kanel blandat med multnande rosor.
Ett tydligt fnys och så vänder hon sin stora kropp för att graciöst glida in i akaciasnåret.
Ett oförglömligt möte för mig, kanske inte för henne...

Sydafrika
Ett enormt stort  och vackert land. Ofattbart stort. Naturen är trots sin hårda exploatering så oerhört vacker och mäktig. Sanddyner som öknar, bergskedjor som i massor veckar sina drakryggar med enorma träd och kaktusar ända upp i himlen. Den varma Indiska oceanen möter fredligt den kalla Atlanten. Djurlivet är både tropiskt och arktiskt. Här finns massor att uppleva, goda viner och god mat. Vänliga människor och - en stor skillnad.
Skillnaden mellan svart och vit är lika påtaglig som pingvinens teckning. Att vara vit innebär stora möjligheter för ett gott liv. Att vara svart innebär en hård kamp att överleva. Har man människors lika värde  med sig i resväskan blir det många svåra situationer. Det är bara 21 år sedan apartheit upphörde och firandet av den dagen var storslagen, men den firades inte av någon vit så långt ögat nådde. Klart att värderingar tar lång tid att ändra på och Sydafrika har lite att jobba med, so far...