Att se solen gå ned mellan prismor kan bli ganska magiskt.
Den här tiden på året känns också magisk. Tomten kommer snart och det nya året med sina förväntningar, löften och nystarter.
I husen glittrar juleljus sedan en tid och man får en känsla av frid på jorden. Alla vet ju att det är tvärtom, men jag tror att det är viktigt att någongång få känna glädje utan samvetskval. Att få känna den magiska lyckan av att vara till.
Julen är också tiden då vi gärna vill hjälpa andra, känna magin när någon blir glad.
I Sydafrika finns stor nöd och fattigdom. En son arbetar där med traumakirurgi, vilket innebär att laga människor som utsatts för kniv- och machetehugg. Jag ska fira jul där med honom och hans familj. Jag vet att jag kommer att få uppleva en helt annnan sorts julmagi. Med många lyckliga  leenden och säkert även stor sorg...
GOD JUL och GOTT NYTT ÅR
 

Ja, jag vet att det snart är jul och det förväntas något juligt. Men i dessa stressade tider kommer en bild av en stund i djup kontemplation.
Att sitta ned och tänka över vad som har och ska hända det har vi sällan tid med. Uppkopplade, speedade som den moderna människa vi är har vi sällan tid för det inre livet. En kväll med en varm tupp i famnen kan säkert förlösa mången stress. Många kanske önskar sig en egen stund även utan tupp, ett julklappstips...

Los Angeles stjärnornas stad

Inte trodde jag att jag skulle faschineras av den megastora staden. Ytlig, snobbig och intolerant visste jag att den var. Men där fick jag fel. Man ska inte ha så många förutfattade meningar om saker och ting det vet jag , men har det ändå. Ja, L.A. blev en positiv överrraskning eftersom människorna var så vänliga, och artiga. En rofylld stämning vilade över staden. Trafiken flöt på i en oavbruten ström eftersom allt är uppbyggd för bilar men där fanns plats för generosiet och diciplin. Cyklisterna hade god plats. Det var endast gångtrafikanter som inte  hade så god plats, det fanns inga heller, kanske på grund av det eller att allt är uppbyggt för att åka bil. Kollektivtrafiken  för en tynande tillvaro för de allra fattigaste, kan jag tro. Stjärnorna på Beverly Hills syns inte till och Hollywood, drömfabriken var en gata med souvenirbutiker. Thats it. Men ändå. Det finns något mysigt i att små enplansvillor trängs med skyskrapor det ger en mjuk känsla i all betong. Det bor ca 10,5 miljoner människor av blandade nationaliteter i staden och Venice Bech visar upp en sällan skådad rikedom av fantasifulla personer.

Hollywood Boulevard med sin stjärnbeströdda trottoar-

 

Nu åker jag till Los Angeles

Ut i stora världen.

Där finns min son, i självaste drömfabriken Hollywood.

Han skriver filmmusik och hoppas på en framtid i den djungel av snåriga kontrakt och karriärssugna konkurrenter.

Nedan en länk om du är intresserad av att se mera.

See you soon...

https://www.facebook.com/insubordia/

Det är inte bara guldfärger utan även pärlor som strös i höstens bukett
I den gamla folktron var det viktigt att samla morgonens dagg. Dessa droppar gav styrka och skydd mot onda andar. Det skulle behövas hinkvis med dagg för att i denna nutid skydda sig mot onda andars framfart.

 

Om du har Lammöron i din trädgård så är det hög tid att förvandla dom till spännande ting.
Bladen som är mjuka och starka låter sig behandlas omilt med lim och sax. Under sommaren blommar dom med rosa vippor och är guld för alla humlor. Det vimlar av små ludna surrande humleungar bland de ganska oansenliga blommorna. Alltså Lammöron är en växt till både nytta och nöje.Läs mer här http://www.impecta.se/sv/artiklar/lammoron.html

Hösten kan i många fall enbart kännas som att sommaren tagit slut. Men när den klara kyliga luften skimrar mellan färggranna löv blir jag euforisk.
Det är så härligt att vandra bland prasslande löv, skörda det man planterat och se alla primörer som erbjuds i affärer och på torg.
I lila, rostrött, guldgult och brunt prunkar höstens blommor. Men när jag ser plogen med flyttfåglar som strävar mot söder får jag en vemodig klump i halsen. Den underbart vackra synen påminner mig om att ännu en sommar gått från mitt liv. 

Små runda stenhus, tätt tillsammans. Vi är i Apulien, Italiens klack. Ett stenigt, soligt landskap där oliven trivs och där livet i byarna  liksom stannat till, nutidens värderingar har inte hunnit hit ännu. De har just avslutat vinskörden och nu ska olivträden skördas. Ett tungt och arbete är avslutat och ett annat tar vid.
De små stenhusen byggdes i mitten av 1700-talet. Den mäktige godsägaren bestämde att det inte fick bli fler byar på hans ägor. Han ville ha folket mer utspritt. Men hans arbetare ville bo tillsammans som de alltid gjort och kom på en idé.
De tog sten från den rikt steniga marken och byggde sig små hus, trullihus, tätt tillsammans som de alltid bott och ville fortsätta med. När godsägarens utsända kom för att inspektera såg de inga hus utan bara stenhögar. Trullihusen revs ned tillfälligt när en inspektion närmade sig och byggdes snabbt upp igen när herremännen gallopperat iväg.
Nu är det förbjudet att bygga trullihus så de som äger dom kan göra sig en liten förmögenhet eftersom de pittoreska husen är mycket efteftertraktade och ägs av rika personer, medan vinodlarna och olivodlarna flyttat till lägenheter. 

Hej jag heter Doris
Visste du att jag egentligen inte tycker om morötter och att de är skadliga för mig. Många människor matar oss kaniner med morötter utan att veta att det är den gröna blasten vi behöver. Morötterna kan du ju äta upp själv.
Nu till hösten släpps många av mina kamrater ut ur sina burar. Människorna har tröttnat på oss och även på sina katter. När sommaren är slut, ja då är vi vuxna och inte så gulliga längre. Men det tråkiga är att vi inte klarar oss ensamma ute i naturen. Svält och sjukdomar drabbar oss och sedan kommer vintern med den oundvikliga iskalla döden...
Kom ihåg till nästa sommar att inte skaffa en liten gullig, ullig unge för den blir också stor och får till slut en plågsam död.
Hälsningar Doris

Det Nya Sverige
Hon sitter med ett brev tätt intill sitt hjärta, brevet från hemlandet, det land som hon älskar men som är så långt borta, så ouppnåeligt.
Det nya landet hon kommit till är främmande, med främmande språk och kultur. Hennes man får inget arbete och hon oroar sig ständigt för sina barn, som hon känner glider ifrån henne. Det nya landet är vänligt, välordnat men ger henne inte kärlek och hopp.
Hon håller brevet intill sitt hjärta och längtan till välkända  dofter och smittande skratt väller upp inom henne.  Hon gråter tyst och skäms. Hon har det så bra och borde vara glad. Men...

Kristinas Konstverk på hög höjd

Under september visas mina bilder i Kaknästornet. Det blir en utmaning att synas med konkurrens av den vidunderliga utsikten, den goda vackra maten och utsökt vänlig personal.
Kolla gärna denna länk för fler bilder:
https://www.facebook.com/#!/pages/Kakn%C3%A4stornet/149792481737647?fref=ts

Dom var vuxna redan 1917.
Många år har gått och den gamla skogen har stått orörd med sina enorma träd. Mången fågel har byggt sitt bo i  kronorna och lodjuren har smugit mellan stammarna. Mossan har vuxit sig djup på stenarna och blåbär och lingon har frikostigt gett sina bär till de människor som trampat upp stigar.
Det finns inte så många hundraåriga skogar kvar i vårt land och snart är det ännu en som blir ett minne blott.
Den magnifika skogen kring den trolska skogssjön med de vita näckrosorna ska nu dö. Den ska bort för all tid.  Allt ska förvandlas till pengar. Fåglarna, lodjuren och bären är inte pengar och räknas inte. Naturskyddsföreningen som säger sig värna om den gamla skog som finns kvar i landet, bryr sig inte ett svatt.

Jag har ätit upp min glass.
Har du något kvar?
Jag vill gå hem men pappa å mamma blir aldrig färdiga med sitt pratande.
Har du barn?
Jag vill ha en lillebror, men mamma tycker det räcker med mig.
Egentligen vill jag ha en hund istället.
Har du hund?
Jag skulle vilja ha en glass till men pappa säger att det räcker med en.
Jag tycker det var roligt att prata med dig för du svarar så bra. Mamma o pappa säger bar mmmmmmmmmmm.

Så har sommarmånaden juli gått.

och det har varit ganska vått.

 

Han som njuter av sin musik, räven med basfiol är nu såld. Känns lite tomt att lämna ifrån sig en vän. Men nu ska han sittta på en vägg omgiven av nyckelharpa, fiol och basfiol, vad kan han/jag mer begära.
Lycka till Mickel

Jaha så var midsommarhelgen överstånden.
Sillen är slut och färskpotatisen ser redan gammal ut. Daggen är insamlad och de sju blommorna under kudden gav ingen direkt vägledning för framtiden.
Men nu kommer den riktiga Sommaren med bad, grillning, mygg, barfota i mjukt gräs och getingstick.
Härliga svenska sommar som bara varar ungefär 60 dagar och som de flesta alltid längtar till.
Ofta finns det så mycket förväntningar på Sommaren att man glömmer att det är just nu den är här. Plötsligt står man där och inget blev som man tänkt och Sommaren, ja den gick just förbi.
Kanske är det bäst ändå att ta varje dag som en överraskning och lämna förväntningarna i vinterskorna eller va???

Den förtrollade natten

Sommarsolståndet är en magisk natt när ljuset tagit över mörkret, en kort stund men ändå. Den natten ansåg man tidigare att naturen var förtrollat och daggkåpans vatten och vissa källors vatten fick läkekraft.
Vattnet samlades in och sparades för att bota sjuka under resten av året. Det var också viktigt att djuren fick av den livgivande daggen, så de fick gå ute hela natten.
Under den natten samlades även läkemedelsväxter till en midsommarkvast som hängdes i taket för att torka.
Men pioner måste övertäckas eftersom de kunde sprida cancer. För att drömma sanndrömmar om sin tillkommande var det viktigt att äta gröt med mycket salt i på kvällen.
Midsommarstången eller majtången kan härledas till hedniska riter där stången var en fallossymbol. Under den här natten var även människor förtrollade i kärleksrus och många vårbarn föddes.
Att maja är ett gammalt uttryck för att löva och kyrkan satte sig emot denna urgamla rit att klä majstång eftersom det medförde dans och lekar, viket kunde leda till ...
Johannes Döparens födelsedag den 24 juni sammanfaller ofta med midsommarhelgen så kyrkan har återtagit högtiden genom att många dop och vigslar sker vid midsommartid.
I denna ljuva sommartid gå ut min själ och gläd dig vid den store Gudens gåvor.

Sveriges Dag i den ljuvligaste årstid vi har. Försommaren med den allra mest svenska, den underbara syrenen som doftar kyliga ljusa kvällar.
Den 6 juni har Gustaf namnsdag och det var den dagen 1523 som Gustaf Eriksson Vasa kröntes till Sveriges kung.
Svenska flaggan och nationaldagen 6 juni firas allt mer i vårt land. Vi har inte varait så nationella tidigare, kanske för att vi inte haft krig på hundratals år som påmint oss om att ett fosterland är värt att fira.

I dag är vi en mångkulturell nation. Många svenskar har inte vår tradition som vi stolt ska visa upp. Om man nu ska vara nationalist eller världsmedborgare är ju en fråga i sig att tänka på. Men nu är det Sveriges Dag och vi ska tacka vårt kära fosterland för att vi får leva i fred och ha ett jämförelsevis gott liv.

Mor lilla mor vem är väl som du....
Mors Dag firas sista söndagen i maj. Det är från början en amerikansk sed.
1908 ville Anna Jarvis i Philadelfia fira sin bortgågna mors minne. Anna fick prästen i församlingen att predika om moderskärlek. Hon hade också för egna pengar smyckat kyrkan med vita nejlikor. Varje kyrkobesökare fick sedan ta med sig var sin nejlika hem till sin mor.
Genom ett kongressbeslut i USA bestämdes att Mors Dag skulle firas varje år.
1919 kom seden till Sverige och blev mer och mer kommersialiserad. Miss Jarvis kämpade bittert mot  detta, men som vi vet förlorade hon den kampen.
I stället för att köpa något kan kanske mor få uppmärksamhet i form av tid, både egen och/ eller i kärt sällskap.

Bröllopstider
Pingst förknippas med den helg man sedan gammalt knyter hymens band.
Ordet Pingst kommer från grekiskans pentekoste, den femtionde dagen. Den firas sjunde söndagen efter Påsk(50 dagar).
Det är en helg som många andra baserad på den kristna tron. Den helige Andes utgjutande över lärjungarna, vilket innebar att lärjungarna efter Jesu himlafärd fick kraft att predika hans lära.
Att många gifter sig den här helgen har ingen religiös bakgrund, utan hänger snarare samman med den skira vårliga fruktbarhetens tid.

Nu är vi i hänryckningens tid
Naturen översållar sig med förunderlig skönhet. Grönskan kommer gåtfull och magisk ur jorden. För oss är det bara att njuta, förundras och smaka på allt det sköna gröna.
Kristi Himmelsfärdsdag, alltid en torsdag, är en ganska anonym helg. Inte många tänker längre på vad den betyder annat en en härlig klämdag, som kan bli långhelg om man har tur.
Men dagen har firats stort en gång i tiden  på grund av denna berättelse:
Det skedde ett under på Oljeberget där Jesus (efter sin död) undervisade sina lärjungar. Ett moln kom ned och lyfte honom mot himlen samtidigt som två vitklädda män förkunnade för de förstummade lärjungarna att Jesus en dag ska komma tillbaka på samma sätt som han for upp.
Helgen firas alltid torsdagen i veckan näst före pingst.

Ett sorgligt farväl,
Nu är bibibeln till salu, det är slut med biodlingen för detta liv. En otroligt intressant och rolig tid är förbi. Att ha bin är bland det häftigaste man kan ägna sig åt. En rik naturupplevelse och ett eftertänksamt sätt blir följderna av att lära känna dessa små flitiga varelser.
De har varit till mänsklighetens hjälp sedan begynnelsen. Deras vax lyste upp de mörka kvällarna och deras honung berusade och läkte sår. Att de klarar sig utan oss är klart, och att vi inte klarar oss utan deras pollinering är också klart.
Man behöver inte vara rädd för deras gadd om man tänker på att inte vifta och slå, för naturligtvis försvarar dom sig mot angrepp. Lugnt och vänligt ska dessa viktiga individer bemötas.
Tack för underbara år.

KUSUDAMA
Jag blev förälskad i den vackra japanska origamin kusudama. Det är en papperskonst som letar sig tillbaka till de mäktiga shogunernas dagar i 1600-taets Japan.
De som bodde på slottet Edo.
Kusudamablomman har använts i medicinskt syfte. Man vek in örter i papperet och fick på så sätt en vackert förpackad väldoft som var hälsobringande.
Mina blommor har inget sådant syfte, utan är bara vackra tycker jag. Dom är lätta att göra så om du gillar dom så finns det många beskrivningar på nätet.
Lycka till.

Så har påsken gått för denna gång. Det blev för mycket av allt (som vanligt) och ger en viss ångest, men man lever ju bara en gång, - tror jag??
Påskharen har flyttat ut och skrämmer skatorna. Den får nog ligga i jordgubbslandet i sommar och vakta de begärliga bären. Nu är det bara att vänta innan trädgårdsarbetet tar fart. Björken ska ha musöron innan rosorna klipps och  myrorna ska ha visat sig innan man krattar. Det är mycket som hänger ihop i naturen. Bara att följa den och njuta blåsippor och kaffe i solen så länge. Tjipp

Nu drar alla kärringar som har kvast till Blåkulla. Men inte denna. som har spelat spöket på Oscarsteatern i Rasmus på luffen. Trots denna bedrift är hon inte bjuden till dans på torsdagnatt. Tråkigt nog för hon är monterad på en kvast, så  flyga borde gå bra . Men hon blir hemma och får pyssla med godisägg och ulliga kycklingar i stället.

Jungfru  Maria
I äldre prosa beskrivs kvinnor ofta som blommor som den Rätte ska komma och plocka. En blomma som inte kan komma undan utan stå där väntande tills hon plockas.
Jag tänker på Maria som för 2015 år sedan i den här tiden blev plockad av Herren. Hon blev förskräckt och rodnade som julrosen när ängeln Gabriel kom med budet att hon var utvald. Ja, man kan tycka och tro vad man vill om det, men det står skrivet och uppfattningen lever kvar ännu i dag. Kanske inte att rodnande vänta på den rätte men det är inte självklart ännu att den Rätte står och väntar på att bli plockad...
Den 25 är det 9 månader till jul när Jesus föds i mångas tro. Vi firar Marie Bebådelsedag med att äta våfflor?
Varför? Jo den här tiden börjar hönsen värpa ägg, om de får leva ett naturligt liv och vila under vintern. Ljuset sätter igång äggproduktionen och i äldre dagar samlade man de första äggen och gjorde något gott.
Ordet våffla lär vara en förvanskning av Vår Fru som Maria kallades i forna tider.

Nu har dom kommit. På den svarta höstplöjda åkern dansar dom. Vita halsar vrider sig konstfullt ömt mot varandra. Tyst, endast frasande vingar hörs i den blå kvällen. Det är vackert intill smärtgränsen.
Dessa dansande sångsvanar inspirerade till en virvlande balett av ståltråd och spets.

 

 

 

Lite högtidlig bild för det är ju fastetid. Frossans tid är ju här för länge sedan, vår tid när ingen behöver vänta på vare sig semlor eller kräftor.
Vi kan tillfredställa oss på direkten, om vi har pengar förståss.
Men i fastans tid är det meningen att man ska vara återhållsam med mat och dryck. Försaka för att glädjas när tiden är inne för att njuta. Men det är omodernt, jag vet. Men ändå, kan det inte vara ganska njutningsfullt att längta, att vänta. att ibland ha kraft att stå över en frestelse?
Ja, jag tror det.

Tjoho det gick...
Efter att ha provat alla möjliga sätt att få in bilder så fastnade lila Jupiter. Men det tråkigaste för mig nu är att jag inte vet hur jag gjorde.
Nu gäller det att leta igenom alla program igen.
Men i allafall så finns Jupiter i min trädgård och just nu är han grönskimrande av mossa, den här bilden är från hans ungdom.

Nu har jag haft fnurra på tråden både länge och väl. Det går inte att få in bilder längre på bloggen.
Jag har försökt med både både vänner och övrigas hjälp, men det är tji.
Men hur som helst har mitt nyårslöfte att lägga till något inte blivit av ännu. Det var svårare än jag trodde att tänka ut nåt kul och varaktigt. Allt verkar bli vid det gamla även i år.
Julgranen, den pilske, ligger på gräsmattan. Det blev inga kottar eftersom honblommorna inte ville komma fram. Så nu ligger den där och svajar olyckligt med sina gröna grenar i vintervinden.
Så kära bloggvänner, ingen bild från min smutsiga snögubbe i dag.

Min julgran har blivit pilsk.
Bland heliga änglar och sedesamma tomtar prunkar granens hanblommor oblygt. De fröar och gör sig till vid varje liten vindpust när någon passerar.
Granen är en topp från ett 20 meters stort träd. Vattenfall som är allsmäktig fällde den på min mark. Det hände sig vid den tiden att det snart skulle bli jul.
Så snål som jag är tog jag granens topp till julgran. Nu är den full av virilitet och de små oansenliga honblommorna kanske suger åt sig ett frö. Vi måste nog ha granen kvar till Påsk. För det är nog tidskrävande att vara havande med småkottar.
Vad det gäller mitt nyårslöfte, att inte ta bort utan lägga till, så har jag ännu inte bestämt vad jag ska hitta på. Men vi får se tiden an...